Avelsarbetet

Inavelsökningen är låg och det används närmast lika många hanhundar som tikar i avel varje år. Rasen har få fertilitetsproblem och uppvisar generellt goda mödrar. I dagsläget är antalet valpkullar lågt i Sverige. Kullstorleken är normalt 3 – 5 valpar. Den genetiska variationen beror mycket på vilka hundar som importeras och hur nära besläktade de är med den befintliga populationen i Sverige. Uppfödarna är eniga om, att man vill stärka sitt samarbete och öka utbytet gällande avelsdjur. Det är viktigt, att behålla rasens ursprungliga karaktär som aktiva jägare av smågnagare och orm.

Svenska silky terrier ringen strävar efter att behålla den låga inavelstrenden genom att bland annat:

  • Öka samarbetet mellan uppfödare för att bättre använda avel i de hundar som finns i Sverige.
  • Anordna uppfödarträffar
  • Öka antalet importer
  • Para med utländska avelsdjur, vars linjer så lite som möjligt finns representerade i Sverige
  • Väcka intresse för rasen föra att därmed öka dess popularitet och population

Mentalitet

Silkyn kan variera i sinnelag. Den ska dock ha en god terrierkaraktär och en stabil mentalitet. Nyfikenhet och  mod är egenskaper som värdesätts. Svenska silky terrier ringen vill verka för att allt fler hundar testas via BPH eller MH.

Hälsa

Silkyn är en frisk och långlivad ras. Det största problemet är, att tänder kan saknas. Man önskar ändå, att fler ägare låter hälsoundersöka sina hundar gällande ögon/knä och/eller  höfter.

Exteriör

Rasstandarden föreskriver att: ”Silkyn terrier ska vara kompakt, måttligt lågställd med medellång kropp och finlemmad men med tillräckligt substans. Höjden på manken ska vara 23 – 26 cm och vikten ska stå i proportion till höjden. Pälsen ska ligga slätt, vara fin och glänsande med silkig struktur. Pälslängden får inte inverka menligt på hundens rörelser. Pälsen får aldrig nå ner till marken. Fram- och baktassar ska vara fria från långa päls.” Silkyn ska ha ett välformat och balanserat huvud, mörkt pigment på nos och ögonkanter, högt ansatta öron och en oval ögonform. Vikten ligger runt 4,5 kilo. Rörelserna ska vara fria, effektiva och avspegla rasens temperament. En tydlig könsprägel är viktig.

Vad gäller färg är alla nyansera av blått och tan accepterade. Ju mer mättade och klart definierade färger desto bättre. Den blå färgen på svansen ska vara mycket mörk. Silverblå och fawnfärgad hjässtofs är önskvärd.

Publicerad i Terrier Posten Nr 2 2015, författare Catharina Perlenius